underbart, nja jag vet inte

nu sitter jag här och tar en cigg och en kopp kaffe och lyssnar på veronica maggio. är barnledig hella dena vecka, känns konstigt men skönt på ett sätt me, men va lat man blir när man bara kan slappa för en gång skull, jag som skulle passa på att göra så mycket hm va hände.

känns som att all min ork och lust till att göra nånting bara är helt borta, blä va jag hatar att känna så.
har sånt behov att umgås med människor men känner ju ingen längre, jag har bara min kille att vara med förstå mig inte fel nu jag tycker om att vara med honom men man behöver väner också för de andra så är min kille inte så pratglad såkänns ofta som man pratar med en väg, han är en jätte bra pojkvän när de gäller mycket men inte när de gäller att prata med mig eller attt vara helt ärlig blä va de är jobbigt. känner just nu att de skulle vara kul att ha nån vän att hitta på nåt med.

va är de med mig igentligen är de kanske mitt fel eller i så fal förstår jag inte va jag har gort för ingen säger nåt till mig. saningen är jobbig men den är nödvändig

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0