längtan
jag tycker att om man verkligen tycker om en person så ska man känna en längtan till den personen och verkligen känna att man vil gå fram och ge personen en kram eller en puss och att när man kysser den personen så ska man kysa med känslor de är så jag känner för en vis person men är jävligt rädd att han inte känner de.
fy fan va jobbigt de känns... de värker verkligen i mig......
känns som jag skulle vilja göra alt med den här personen.....
de var jätte längesen jag kände såna här känslor för nån......
jag tycker om honom så mycket fast han inte visar så mycket känslor och fast han inte altid säger dom snällaste sakerna.....jag fattar inte va de är med mig...jag borde väl igentligen ge upp men jag kan inte förens han säger att han inte tycker om mig...
de är verkligen hjärtat som styr den här gången...
jag undrar när saker och ting ska vända igentligen, de är fan bara skit hella tiden. de är de ena efter de andra
fick i dag reda på att jag möjligen kan ha cellförändringar i livmodern eller va fan de heter så nu får jag vänta sex veckor på en ny tid så jag får veta om de är nåt eller inte.
jag brukar försöka se positivt på saker men de är fan inte lätt när alt bara går i mot en va man gör....
börgar alvarligt fundera på om jag ska gå till en psykolog men jag tror redan att jag vet va dom kommer att säga så känns meningslöst, eller inte jag vet faktiskt inte.
de finns fan ingen som förstår en eller bryr sig om en, är så jävla tröt på alt..
jag vil bara må bra och få vara glad, vet knappt hur de känns längre att få känna sig glad en hel dag.
jag vil vara glad så barna får vara glada, jag vet va ni tänker att jag har ju barna att vara glad för men de är inte altid så lätt...jag älskar dom massor men ofta har de varit mer jobbiga stunder än glada stunder...
jag vil verkligen må riktigt bra för barnas skul, jag vet att dom känner att jag inte mår bra, de går inte att lura barn att man mår bra dom känner på sig saker, dom är mitt kött och blod.
jag vil ha nån som älskar mig och som jag älskar som man kan dela sitt liv med, är så trött på att var själv
känner mig så ensam och oälskad
jag tänker så mycket varge dag fast jag försöker att inte göra de.
nu har jag fått spy ur mig lite här på bloggen i alla fal...men hoppas ingen läser de här för då kommer ni tycka att jag verkar knäpp
de jag skriver här är va jag känner just nu och för de mesta
känns som jag sitter i ett dö lägge där jag varken vet utt eller in va jag ska göra för att förändra saker, för de är ju igentligen bara jag själv som kan ändra på nåt.
jag kan inte aceptera att mitt liv är som de är just nu................MEN VA SKA JAG GÖRA........
fy fan va jobbigt de känns... de värker verkligen i mig......
känns som jag skulle vilja göra alt med den här personen.....
de var jätte längesen jag kände såna här känslor för nån......
jag tycker om honom så mycket fast han inte visar så mycket känslor och fast han inte altid säger dom snällaste sakerna.....jag fattar inte va de är med mig...jag borde väl igentligen ge upp men jag kan inte förens han säger att han inte tycker om mig...
de är verkligen hjärtat som styr den här gången...
jag undrar när saker och ting ska vända igentligen, de är fan bara skit hella tiden. de är de ena efter de andra
fick i dag reda på att jag möjligen kan ha cellförändringar i livmodern eller va fan de heter så nu får jag vänta sex veckor på en ny tid så jag får veta om de är nåt eller inte.
jag brukar försöka se positivt på saker men de är fan inte lätt när alt bara går i mot en va man gör....
börgar alvarligt fundera på om jag ska gå till en psykolog men jag tror redan att jag vet va dom kommer att säga så känns meningslöst, eller inte jag vet faktiskt inte.
de finns fan ingen som förstår en eller bryr sig om en, är så jävla tröt på alt..
jag vil bara må bra och få vara glad, vet knappt hur de känns längre att få känna sig glad en hel dag.
jag vil vara glad så barna får vara glada, jag vet va ni tänker att jag har ju barna att vara glad för men de är inte altid så lätt...jag älskar dom massor men ofta har de varit mer jobbiga stunder än glada stunder...
jag vil verkligen må riktigt bra för barnas skul, jag vet att dom känner att jag inte mår bra, de går inte att lura barn att man mår bra dom känner på sig saker, dom är mitt kött och blod.
jag vil ha nån som älskar mig och som jag älskar som man kan dela sitt liv med, är så trött på att var själv
känner mig så ensam och oälskad
jag tänker så mycket varge dag fast jag försöker att inte göra de.
nu har jag fått spy ur mig lite här på bloggen i alla fal...men hoppas ingen läser de här för då kommer ni tycka att jag verkar knäpp
de jag skriver här är va jag känner just nu och för de mesta
känns som jag sitter i ett dö lägge där jag varken vet utt eller in va jag ska göra för att förändra saker, för de är ju igentligen bara jag själv som kan ändra på nåt.
jag kan inte aceptera att mitt liv är som de är just nu................MEN VA SKA JAG GÖRA........
Kommentarer
Trackback
