fatar inte
fatar inte varför de altid ska vara ok för en kille att säga att dom inte vet va dom vil men när man själv inte vet de och säger de då ska dom bli irreterade, känns nästan som man kan skita i de ba för den saken, fan känns bara som jag vil mindre ju mer jag pratat med honom, han verkar bli så ireterad och kan inte fata va jag säger....jag vil ju för en gång skul vara med nån som fattar va man säger men de kanske aldrig händer för killar är ju från en annan planet.
fatar inte jag har så svårt att prata med honom på telefon , har nog aldrig hänt tidigare, va är de med mig igentligen...... jag kan bara skriva.....
Hej kusin! Nu har jag lusläst hela din blogg, jag trodde ärligt talat att du inte skrev, så jag har inte tittat på evigheter..
Att du mått sååå dåligt?! Snälla gumman du måste ju vara lite tydlig mot dem som du har runt dig, annars kommer det ju aldrig att bli bättre?
Du är nog som jag, spelar förbannat bra teater, men går sönder inuti. Men det är det minsann ingen som ser..
Mitt råd gällande egentligen allt: SKIT i alla måsten utöver barn och det som är akut. Ägna dig åt H och L och försök att engagera dig lite mer i dem. Det finns saker som BÅDE kan stimulera dem OCH dig.
Packa ner något att dricka och lite gammalt bröd och gå till slottet och mata änder, de käkar ur handen på en där. Fortsätt sen runt sävstarundan (över järnvägen längs med grusvägen och runt ormen sen hem)och du har plötsligt "tränat". Låt H ta cykeln om du inte tror att han orkar hela rundan.
Baka med H och L. En kladdkaka eller nåt kan alla sno ihop, och ungarna känner sig mer sedda, plus du får lite gott, lägg i frysen och ha kvar till någon hälsar på. Bra idé med läkaren och insomningstabletten, men låt någon ringa på mobilen första dagarna också, för det är skitsvårt att vakna första dagarna. Har tagit sånt i omgångar, många olika sorter.
Gällande killar.. lägg ner den delen HELT. Jag får en känsla av att du inte är kär i någon människa,du har alldeles för svårt att öppna dig och släppa någon in på livet och alltså stora svårigheter med att lita på någon.
Egentligen skulle jag vilja säga att du är bara beroende av att ha någon i närheten och du känner dig ensam och då är det skönt med någon som man kan ha nära, ofta och "legitimt" (utan att folk undrar vad ni har för relation). Barnen mår inte bra av att du byter kille som andra byter strumpor, vilket är vad jag fått intryck av att du gör. Testa gärna om ni passar ihop, det är sunt. Men låt ingen kille vara med dina barn innan du är SÄKER TILL 100% att det kommer att hålla ett bra tag.. Som du själv skrivit så känner de på sig o man kan inte lura ett barn..
Och det är en otrolig energitjuv att ha ett destruktivt förhållande, och så länge man inte är säker på var förhållandet går så är det destruktivt (nedbrytande)i viss mån.
Hur var det förresten med cellförändringarna? Lite privat, men jag bryr mig om dig och blev nyfiken nu när du själv skrev det på din blogg..
Slutligen, vill du ha hjälp att göra bloggen lite snyggare så hojta i en kommentar på min blogg Egomamma.se eller på facebook.
Kram! Jessica
